American Impressionist Painter, 1849-1916 American painter and printmaker. He received his early training in Indianapolis from the portrait painter Barton S. Hays (1826-75). In 1869 he went to New York to study at the National Academy of Design where he exhibited in 1871. That year he joined his family in St Louis, where John Mulvaney (1844-1906) encouraged him to study in Munich. With the support of several local patrons, enabling him to live abroad for the next six years, Chase entered the Kenigliche Akademie in Munich in 1872. Among his teachers were Alexander von Wagner (1838-1919), Karl Theodor von Piloty and Wilhelm von Diez (1839-1907). Chase also admired the work of Wilhelm Leibl. The school emphasized bravura brushwork, a technique that became integral to Chase's style, favoured a dark palette and encouraged the study of Old Master painters, particularly Diego Velezquez and Frans Hals. Among Chase's friends in Munich were the American artists Walter Shirlaw, J. Frank Currier and Frederick Dielman (1847-1935)  Related Paintings of William Merritt Chase :. | The boat in the lake | In the Studio | The Leader | Miss Yiri | Golden noblewoman |
Related Artists:
Alexei Venezianov
1780-1847
Albert von Keller
Albert von Keller (April 27, 1844 - July 14, 1920) was a German painter. He was born at Gais, in Switzerland; he studied at the Munich Academy under Lenbach and Ramberg, and must be counted among the leading colorists of the modern German school. Travels in Italy, France, England and Holland, and a prolonged sojourn in Paris, helped to develop his style. His scenes of society life, such as the famous "Dinner" (1890), are painted with thoroughly Parisian esprit, and his portraits are marked by the same elegant distinction. He was particularly successful in the rendering of rustling silk and satin dresses and draperies. His historical and imaginative works were as modern in spirit and as unacademical as his portraits. As of 1911, at the Munich Pinakothek was his painting "Jairi Töchterlein" (1886), while the Königsberg Museum contained his "Roman Bath", and the Liebieg collection in Reichenberg the "Audience with Louis XV", the first picture that drew attention to his talent. Among other important works he painted "Faustina in the Temple of Juno at Praeneste", "The Witches Sleep" (1888), "The Judgment of Paris", "The Happy Sister", "Temptation" (1892), "Autumn" (1893), "An Adventure" (1896), and "The Crucifixion".
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.